Boktjuven

 
Så här står det om vad Boktjuven handlar om:
 Historien kretsar kring flickan Liesel, boktjuven, och hennes uppväxt i ett sargat Nazityskland. Krigets fasor och vardagens förtretligheter och glädjeämnen skildras utifrån hennes anteckningar.

För Liesel väcks kärleken till orden genom hennes första stöld, Dödgrävarens handbok, som hon stjäl under sin lillebrors begravning. Böckerna öppnar nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.
 
 
Som sagt, läste den här boken under ett sommarlov. Det tog mig fleeera kapitel innan jag började komma in i boken, tror det berodde på att jag inte förstod att det var döden själv som berättade! Men den är så fin och poetisk, det får en att inte kunna lägga ifrån sig den. Älskade seriöst varenda mening i boken, den var aldrig långtråkig. Skulle vilja läsa om den, men vet inte om jag är redo för att uppleva nazityskland igen...
Boken har verkligen betytt något för mig och det var bland mina favoriter då! Gillar den lika mycket, och har hela boken fräsch i hjärnan, som om det var igår jag läste den!
Det är så fascinerande och ibland sorgligt att läsa från dödens synvinkel. Men det är verkligen något som alla borde uppleva, hur det är att vara döden, och ta ut själarna från någon annan människa. Hade jag vetat att det var döden som berättade hade jag aldrig vågat läsa den eftersom det låter så läskigt, men det var det inte!!! Det var bara super kul och så mycket mer än bara det!
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

drugscalledbooks.blogg.se

Eftersom jag älskar böcker så vill jag alltid dela med mig om vad jag tycker efter det att jag läst ut en bok.... Då kan man ju så klart prata med vänner om böckerna..men ibland är det inte samma känsla att prata med någon som inte har någon "passion" för böcker. Och om de nu hade det, så är det ändå liksom roligare och skönare att skriva ut det. Jag får ut mer känslor av att skriva. Vill bara tillägga att jag tänker inte vara formell när jag skriver om böckerna. Nä, jag vill kunna fangirla och ha kul när jag skriver ut mina känslor!!

RSS 2.0